VECKANS KRÖNIKA

Förbättra din omvärldsanalys – omdefiniera din roll

Så nu har vi 2019 här och du undrar säkert vad du kan göra annorlunda – kanske göra bättre för dig själv och ditt företag.

Under de senaste åren har insikterna om hur vi fungerar som beslutsfattare ändrats radikalt, bland annat genom framväxten av det som kallas beteendeekonomi. På ytan är det inte så märkligt – vi tar våra etablerade kunskaper inom psykologi och applicerar det på ekonomiska beslut. Men, det är större än så, kanske framför allt genom att vi gradvis inser att även om vi ofta är snabba blir besluten ofta ganska dåliga. Användbara exempel som vi kan ta lärdom av är exempelvis att 93 % av manliga bilförare tror att de tillhör de bästa bilförarna i landet och 90 % av alla studenter tror att de är bland de mest sociala eleverna på campus (1); vad säger det? Att vi är jättedåliga på att göra bedömningar så klart men när vi tar med oss dessa brister till jobbet och skall göra omvärldsanalyser och prognoser kanske det är så enkelt att vi är dåliga på vårt jobb, ofta så dåliga (värdelösa) att vi inte borde få något betalt alls. 

Vi kan då ställa oss frågan om vi kan förbättra vår förmåga till omvärldsanalys, svaret är ja, men det är inte helt enkelt. Lösningen är att vi dels behöver träna vår förmåga till kritisk analys, lite självklart, men här kommer utmaningen; vi behöver hantera den sociala utmaningen med att gå motströms. Att vara kärringen mot strömmen är jobbigt eftersom vi vill vara omtyckta. För att vara brutal, vi behöver omdefiniera vår roll, vårt narrative, att inse att vi inte alltid kan driva med gruppen och samtidigt lösa vår uppgift på ett bra sätt.

En insikt vi behöver med oss på vägen är kunskapen om tillgänglighetsbias (availability bias). Begreppet innebär att vi ofta får tankeförslag serverade till oss som vi sedan responderar på. Förslagen kan vara bra men ofta inte tillräckligt bra för att de skall tåla kritisk granskning. För att du skall förstå så kommer här ett exempel:

Att köpa och äga sin egen bostad betraktas som något alla skall göra eftersom det leder till gradvis värdebyggnad. Det ses till och med som en självklarhet att vi skuldsätter oss och köper en rejäl bostad så fort det går. Om man ifrågasätter det betraktas man i bästa fall som mindre kunnig och i värsta fall som en idiot. Alla gör ju det – det vet väl alla. 

Vår analys är att det stämmer för de senaste (cirka) 70 åren, efterkrigstiden, men sett över en längre tid har det varit en dålig affär och vi kan mycket väl vara vid ett läge där det är en dålig affär att äga. Vad vi behöver göra är att inte bara springa med gruppen utan sätta oss ner och tänka. Vår analys kan då vara att befolkningstrender, räntor och politisk hänsyn som tidigare pekat åt ett håll håller på att skifta och sannolikt nu pekar åt ett annat håll. Det är helt enkelt inte särskilt smart att fatta viktiga beslut baserat på tanken, tänk tillgänglighetsbias, att bara eftersom de flesta av oss har erfarit kraftiga värdeökningar i fastighetspriser så kan man extrapolera det in i framtiden. Faktum är att efterkrigstiden kraftiga inflyttningar till städer kombinerat med kraftig likviditetstillförsel har dopat fastighetspriserna. Mycket pekar nu på att det finns förutsättningar för det motsatta, exempelvis har vi negativ befolkningstillväxt, räntorna som länge legat på en sällsynt låg nivå håller på att öka. Sedan guldmyntfoten släpptes har centralbankerna fritt kunna trycka sedlar och ofta med populist-politiska motiv pumpat ut likviditet – det agerandet verkar vara över nu (2).

Så vår preliminära bild av ägande går faktiskt att kritiskt analysera och det går att komma fram till en annan slutsats – att det inte alls är särskilt smart att äga. Det är kanske den analysen du skall göra om du vill sträva efter att bli en bättre beslutsfattare då du faktiskt sköter ditt jobb bättre och är direkt värdefull för din arbetsgivare.

Om vi lyckas göra en analys byggd på fakta istället för grupptryck, kan vi komma fram till en radikalt annan strategi för våra företag, en strategi med stark verklighetskoppling.

Processen innebär att vi släpper gruppbeteendet och går mot strömmen vilket är både jobbigt. Vägen dit är faktiskt att börja tänka. Vi gör alla det när vi kör bil och när vi går och när vi sitter på möte. Men det är nästan alltid ett passivt beteende, vi sitter i baksätet snarare än i framsätet på bilen, vi är utsatta för tillgänglighetsbias och fattar beslut passivt och responsivt snarare än aktivt och proaktivt, medvetet. Det kräver mod för om man inte deltar i gruppens beteende betraktas man med skepsis och riskerar att bli utesluten. Kan man träna upp sin förmåga att bli djävulens advokat att bli en mer kritiskt deltagande person? Det går men man behöver träna upp sin förmåga att se vad som sker omkring sig själv. Se andras beteendemönster och försöka förstå vad som driver andra.

Om vi nu kan se vårt eget gruppbeteende och förstå begreppet tillgänglighetsbias, så finns det ytterligare en viktig pusselbit; förlustaversion (loss aversion). Den finns hos alla och den är tydlig på arbetsplatsen. Det innebär att vi värdesätter förluster mycket mer än vinster. Om vi köper två aktier och den ena ökar i värde är vi ofta snabba att sälja den eftersom vi får en kick av vår egen framgång. Den andra aktien som faller i värde, och som vi sannolikt snarare borde sälja, håller vi fast vid för att vi vill undvika smärtan av förlusten; vi är till och med benägna att ljuga för oss själva och omkategorisera investeringen till ett långsiktigt innehav så att vi inte mår dåligt just nu. Andra exempel är att vi under en dag oväntat kan erhålla (exempelvis) 2.000 kr vilket vi tacksam noterar men om vi samma dag får en p-bot på 800 kr grämer vi oss rejält, dagens skörd om 1.200 kr borde logiskt göra oss glada men vi grämer oss för p-boten, de 2.000 väger inte upp den svidande förlusten. Vi har helt enkelt förlustaversion. I styrelserummet påverkar det oss på så sätt att vi agerar på ett sätt som gör att vi blir omvalda ytterligare ett år; vi undviker att vara besvärliga. På arbetsplatsen anpassar vi oss så att vi inte avviker från mängden och riskerar att urskiljas. I Sverige lider vi av sviterna av bruksmentalitetens bästa dagar och vill inte få onödig uppmärksamhet av fel anledning.

Således kan det vara tufft att komma med en analys som går stick i stäv med det som andra både vill ha och har för att de inte förstår att de faktiskt inte har en egen vilja. Men om du vill vara nöjd med dig själv bör du under 2019 fundera över om du inte skall simma uppströms – du kommer att märka att känns bättre.

Ulf Löwenhav har specialiserat sig på praktisk nytta av beteendeekonomi och är adjungerad professor och forskare knuten till Stockholm Business School (Stockholms universitet) och Henley Business School (University of Reading). Ulf är även grundare och styrelseordförande i Pinq Mango Capital Partners AB, en beteendeinriktad investmentbank.

(1) Tolkat från Svenson, Ola (1981). "Are we all less risky and more skillful than our fellow drivers?". Acta Psychologica. 47 (2): 143–148, och; Thorpe, A., Snell, M., Hoskins, S., & Bryant, J. (2007). "False uniqueness: The self-perception of new entrants to higher education in the UK and its implication for access — A pilot study". Higher Education Quarterly, 61, 3–22. 

(2) Bygger på artikel Will UK house prices ever rise again av Merryn Somerset Webb 15 november 2018  Financial Times, nerladdad 22 December 2018.


VECKANS NYHET

Öka motivationen på arbetsplatsen

Hur bra företagets affärsidé än är krävs det en engagerad och motiverad personal för att företaget ska lyckas. Ett gott motiverande ledarskap påverkar personalens prestation samt företagets resultat.

LÄS MER >

VECKANS TEST

Test – hur motiverad är du?

Med hjälp av DokuMeras mall kan du som chef skapa ett motivationstest som hjälper dig och dina medarbetare att förstå vad det är som motiverar dem i deras arbete. 

LÄS MER >
RELATERADE KATEGORIER
Motivation
LÄS ÄVEN